Efter att ha arbetat inom transport- och logistikindustrin, och lett Fashion Revolution Denmark ville Josephine Lönnqvist ta steget bort från skärmen och arbeta praktiskt med händerna. Svaret blev utbildningen till Sömnadsoperatör på Tillskärarakademin i Malmö – ett val som ledde hela vägen till en färgstark LIA-praktik mitt i Berlins kreativa puls.
– Jag kände att jag hade jobbat så himla mycket med huvudet och ville göra något mer praktiskt med händerna. Jag har alltid nosat på sömnad och tyckt det varit roligt att skapa plagg, och här fanns möjligheten att göra något helhjärtat, berättar Josephine.
Under läsåret lades grunden: sömnadsteknik, materialkunskap och noggrannhet från grunden. När det sedan var dags för LIA (Lärande i arbete), sattes resan mot Berlin i Tyskland, tack vare Tillskärarakademins Erasmus + projekt.
En designstudio med egna regler
Målet för praktiken var tydligt: en arbetsplats där hållbarhet stod i centrum och där det fanns utrymme för kreativ frihet. Valet föll på designern Julie och hennes studio på Tata Christiane, känt för sitt koncept som bäst beskrivs som deconstructed couture möter streetwear.
– Hennes fokus ligger på remake och deadstock. Hon kombinerar oväntade material, olika stilar och skapar allt lokalt på plats i Berlin. I skolan var vi vana vid att arbeta med millimeterprecision och Julie arbetade på ett helt annat sätt med raka linjer och oversized passformer för att effektivisera processen. I början var det en chock, men det lärde mig att det finns fler sätt att arbeta på, förklarar Josephine.
Under praktiken på Tata Christiane fick hon arbeta med allt från småskaliga produktioner av t-shirts till att skapa helt nya tygstycken av spillmaterial och experimentera med material som plast och garn på tyll.
Berlin Fashion Week och kollektiva nätverk
Praktiken bjöd inte bara på tid vid maskinen, utan också på stora upplevelser i Berlins modeliv.
– Jag fick följa med på Berlin Fashion Week, fotografera och representera märket, vilket var otroligt roligt. Julie var också en del av ett kollektiv med gemensamma butiker. Det gav mig en inblick i hur man faktiskt kan organisera sig som småföretagare i en tuff bransch – att man kan gå ihop, dela lokaler och hitta lösningar tillsammans. Det har verkligen bekräftat att jag vill fortsätta arbeta med hållbarhet och remake, kanske framför allt med kreativa reparationer.
”Sömnaden sitter i fingrarna nu”
Tiden i studion gav också den där sista, avgörande pusselbiten: snabbheten och självförtroendet.
– I skolan pratade lärarna mycket om hur viktigt det är med hastighet i sömnaden, och under praktiken blev det verkligen tydligt. Genom att sitta timme efter timme lär man sig momenten. Både tempot och ögonmåttet har blivit så mycket bättre – i början dubbelkollade jag alltid med måttstickan, men till slut ser man direkt om det är två millimeter. Jag känner mig mycket säkrare på mig själv som sömmerska idag.
Våga ta steget utomlands
För den som funderar på att förlägga sin LIA utanför Sverige har Josephine ett tydligt råd:
– Det var inte alls krångligt. Skolan och Renée Andersson, verksamhetschefen, hjälpte till med det praktiska och gjorde det jättesmidigt, och stipendiet man kan få räckte gott och väl. Det är fantastiskt att få testa hur branschen fungerar i ett annat land och lära sig från andra perspektiv.
Och till alla som funderar på att söka utbildningen till sömnadsoperatör skickar hon med en framtidsspaning.
– Utbildningen ger en otroligt bra bas, oavsett om du vill jobba som sömmerska eller gå vidare mot design, eftersom du får en djup förståelse för hur produktion fungerar i verkligheten. Man ska inte tro att yrket bara handlar om storskalig industri. I framtiden kommer vi att behöva fler lokala småföretag som arbetar med remake, reparationer och deadstock. Det finns massor av olika vägar att gå!
